Rebecca

Jag tänkte berätta om en liten incident som hände mig, Ida och Emil häromdagen..

I tisdags var vi på regnskogsvandring med vårat hostel, dvs en guidad tur i den lilla regnskog som finns väldigt nära själva stadskärnan. De varnade oss för "drop-bears" som alltså är ett annat namn för arga koalor under parningstiden. De blir väldigt aggresiva under denna tiden på året och kan alltså hoppa ner från träden och attackera de som går under. Det var dock ovanligt att det hände, sa vår guide. Så det var lugnt. Den lilla vandringen var till belåtenhet, det kändes som att vara på universeum gånger tusen och det var precis sådär klibbigt och häftigt som man tänkt sig.

I förrgår, dvs onsdag, så fick jag, Emil och Ida för oss att vi skulle gå upp och gå lite i regnskogen själva. Ta en liten promenix, ta lite fina bilder och gå runt i lugn och ro. Det var kul, vi gick flera timmar och allt var superbra.

Tills vi går där, på stigen och hör ett slags väsande ljud. Som en orm, fast ändå inte. Det blir bara högre och högre. Min första tanke var dock ORM, så jag sa till resten att stå helt stilla och titta runt sig och se om vi kunde hitta ormen. Väsandet blev bara högre och högre..

Helt plötsligt hör vi en DUNS bakom oss, stigen (som är som en brygga ungefär) vibrerar och Emil vänder sig om och ser att en stor arg koala hoppat ner bara en meter bakom oss, han bara skriker att vi ska springa. Så vi sprang. Och sprang. Och sprang.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Kommer nog inte gå till regnskogen på ett tag.