Rebecca -

231211

Tja tja bloggisen! Idag har jag minsann INTE druckit cola utan jobbat 13 timmar och lagat köttbullar. Julstämningen var på topp i lilla köket när det hackades lök, slamrades med stekpannor, Tommy Körbergs vackra stämma klingade ikapp med brandvarnaren som gick var femte minut och jag fick tillochmed leka lite vise man. Efter kalasgoda köttbullemackor till kvällsmat gick vi och la oss och tittade på näst sista avsnittet av julkalendern (hur ska allt sluta egentligen???!?!??!!!). Nu ska vi sova eftersom imorgon är det julafton<3 I Australien firar man dock den 25e och då ska vi hem till våran chef på middag men imorgon kommer Elin, Mathila och Sofia till Magnetic och vi ska fira lite jul efter jag och Idisen slutat jobba :) Längtar redan tills jag får äta mer köttbullar imorgon!! Skulle laddat upp tre (!!) bilder med detta inlägget men blogg.se är dum i hela cyberskallen, nu blir jag frustrerad. Jaja.
PUSSNATTI

2011-12-23 @ 14:13:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

221211

Älskade kära som läser min blogg, jag kan bara säga förlåt för att jag är sämst på att uppdatera. Not a natural born blogger. Ok.

Vad som hänt i korta drag den senaste månaden: Har blivit öbo, jobbar på städfirma och trivs. Bor med bästa Ida i vår lägenhet och äter gröt till frukost, lunch och middag. Fått nya aussievänner som nu är mer som terrorister och den ena har fått för sig att jag är kvinnan i hans liv..... Eller inte. Kelar med kängurus OCH koalor och dansar på borden på helgerna och saknar att resa resa och följer julkalendern och tränar varje kväll och har varit med om en kärlekshistoria, en sådan riktig som i böcker med ödet och allt, helt ok luvsupplevelse och ÄR MED OM så fina och ibland lite läskiga äventyr med Ida och spontanfärgar våra hår och blev överlyckliga när vi hittade svenskt godis i en affär häromdagen och bråkar om disken och nu vet jag inte mer hur vad jag ska skriva om allt men jag har det bra. Värmen tar död på en dock, idag hade vi 37 grader... Julkänslan är på noll men vi ska iallafall göra köttbullar och vår chef har bjudit hem oss på en traditionell aussiejul den 25e. Myysigt.

Tänkte ladda upp en hel drööös med bilder men min telefon ville tydligen anbat och nu måste jag sooova för jag börjar minsann jobba klockan 6 am, vi går mot hektiska tider på jobbet har jag fått höra.
Försöker utlova en förbättring med skrivandet, puss och kram!

2011-12-22 @ 13:50:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

211111

Hejsan! Det hander hur mycket som helst hela hela tiden, men en liten update: Chefen visade sig vara ett riktigt asshole, han ljuger och tar vara pengar. Darfor ska vi rymma harifran imorgon, vi ska ta var lon ur kassan, lamna en lapp och sticka. Detta var Kikis ide, en supersot tjej som jobbade har innan och ocksa blev totaltoverkord av chefen. hon ska tillochmed kora oss till Aterthon imorgonbitti sa vi kan ta bussen tillbaka till Cairns! Dock kanner jag att trots chefen har jag haft en fin kort tid har, jag har lart mig huuur mycket som helst inom barjobb och det hade varit hur kul som helst att fortsatta med det faktiskt. Plus att vi traffat ganska fina manniskor, som jag trots allt kommer att sakna. Vad ska vi gora sen da? Jo, vi har redan fatt TVA andra jobberbjudanden! Ett som staderskor pa den tropiska on Magnetic Island och ett annat barjobb ute i outbacken. Vi vet inte riktigt an vilket det bli, eftersom pa barjobbet far vi gratis mat och boende, dock tjanar vi mer pa stadjobbet. Vi ska rakna lite ikvall om hurvidare det jamnar ut sig och sedan ta det som det blir mest cash av. Obvioulsy. Jag har aven blivit spindelbiten, vilket var ganska sjukt. En kvall skulle jag ta av mig strumpan och kanner en sadan fruktansvart smarta, da ar det strumpan som klistrats fast i ett varigt sar. Mysigt. Det sag ut som en smiley ungefar, med tva prickar och ett langt streck under. Foten var aven hur svullen som helst. Vi tvattar rent det och jag har foten hogt under natten. Morgonen efter kan jag knappt ga for det gor sa onto ch ar sa svullet sa vi aker till doktorn dar det konstateras och jag bli omplastrad och sa. Nu ser det dock mycket mycket battre ut och jag mar hur bra som helst :) Nu ska jag fortsatta jobba lite, PUSS

2011-11-22 @ 04:01:53 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

171111

Hard work work, hehe

2011-11-17 @ 02:14:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

171111

Hej bloggen!! Vi har det jättebra, bor i världens minsta stad, vi har ingen täcknong på våra mobiler så igår spontanköpte vi en iphone och nya simkort :) så det hår alltså inte att smsa/ringa mitt andra aussienummer på ett tag. jag jobbar mest som bartender och det är hur kul som helst, det är nästan samma människor här varje dag och de kallar mig för "dolly" eftersom jag tydligen har ett litet gulligt dollface, haha. Igår gosade jag med en kängurubebis<3 nu ska jag fortsätta fixa mig, börjar jobba om en timma. PUSS

2011-11-16 @ 23:54:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

111114

Hej bloggisen!

Livet rullar verkligen på, jag och Ida har fått jobb som all-arounders i en liten stad som heter Mt Garnet. Vi kommer att jobba lite i köket och som bartenders. Allt verkar jättebra! Vi har pratat med chefen i telefon och han verkar supertrevlig. Vi kommer att bo på hotellet (KANSKE FÅ EGEN TOALETT<3) och få mat där varje dag. Det verkar inte finnas mycket annat att göra i den lilla staden så vi kommer mest jobba och spara ihop massa pengar. Det kommer antagligen inte finnas internet men ni får gärna skicka brev till mig! Min nya adress är:
Rebecca Nielsen Wångström
C/- Mt Garnet Hotel
5 Garnet Street
Mt Garnet
Queensland 4872
Australia

Ni får ha det så himla bra allihop om vi inte hörs på ett tag. Nu måste jag springa, vi ska på indieklubb ikväll. PUSSSSSSS OCH KRAM

2011-11-14 @ 10:36:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

111111

Blev så himla glad precis! Ida målade mina tånaglar i tristess för några veckor sedan, ROSA och det känns inte riktigt som my thing så det har gått och grämt mig lite. Varje gång jag ser mina tår (vilket är ofta pga att alla springer runt i floppisar här och ja Frida, även jag) får jag en liten smärre chock... Såå, det är bara att köpa aceton tänker ni nu men nej ska jag berätta för er att så är det inte alls eftersom det knappast finns några sådana preparat och apoteken är ganska knasig här. Plus att det är DYRT. Iallafall, så kommer Mickis med en liten överraskning till mig såhär på kvällskvisten. Hon har flyttat in till en familj och jobbar där som barnflicka och hon fick låna lite....

ACETON av dem!!! Så himla söt är hon som tänkte på mig också, ååhå. Så nu vet vad jag ska göra resten av kvällen, glad tjejjee. Imorgon ska jag på en RSA-kurs (man får något cetrifikat om att servera alkohol osv) eftersom jag tydligen ska bli bartender enligt Gjulia, som är en trevlig prick som försöker skaffa jobb åt mig och Idis, whaa.

(ÄLSKAR att mina tår ser längst ut i världen<<3<3<3)

2011-11-11 @ 14:08:42 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

111111

Jag tänkte berätta om en liten incident som hände mig, Ida och Emil häromdagen..

I tisdags var vi på regnskogsvandring med vårat hostel, dvs en guidad tur i den lilla regnskog som finns väldigt nära själva stadskärnan. De varnade oss för "drop-bears" som alltså är ett annat namn för arga koalor under parningstiden. De blir väldigt aggresiva under denna tiden på året och kan alltså hoppa ner från träden och attackera de som går under. Det var dock ovanligt att det hände, sa vår guide. Så det var lugnt. Den lilla vandringen var till belåtenhet, det kändes som att vara på universeum gånger tusen och det var precis sådär klibbigt och häftigt som man tänkt sig.

I förrgår, dvs onsdag, så fick jag, Emil och Ida för oss att vi skulle gå upp och gå lite i regnskogen själva. Ta en liten promenix, ta lite fina bilder och gå runt i lugn och ro. Det var kul, vi gick flera timmar och allt var superbra.

Tills vi går där, på stigen och hör ett slags väsande ljud. Som en orm, fast ändå inte. Det blir bara högre och högre. Min första tanke var dock ORM, så jag sa till resten att stå helt stilla och titta runt sig och se om vi kunde hitta ormen. Väsandet blev bara högre och högre..

Helt plötsligt hör vi en DUNS bakom oss, stigen (som är som en brygga ungefär) vibrerar och Emil vänder sig om och ser att en stor arg koala hoppat ner bara en meter bakom oss, han bara skriker att vi ska springa. Så vi sprang. Och sprang. Och sprang.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Kommer nog inte gå till regnskogen på ett tag.

2011-11-11 @ 00:40:27 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

101111

Ok. Ångest över att bli lämnad deluxe. Sitter ensam på rummet (de andra är ute och handlar mat) och gråtsjunger till glee-låtat om att defying gravity. Försöker hitta peppen lite. Går sådär. Funderar på att byta låt till "All by myself", men då kommer jag nog bryta ihop totalt.

Saknar att sjunga musikallåtar i duschen, saknar mammalukt, saknar Fridas kramar och tryggheten. Vill inte bli lämnad ensam i ett land lika stort som europa, saknar min listor och jag vet inte om jag gillar denna metoden att bli av med mitt kontrollbehov.

MEEEN, nu får det vara nog med klagande. It is what it is. Snart kommer mitt harhjärta att försvinna.

Imorgon ska jag på provjobb som personlig assistent! Plus att jag får veta om jag får jobbet som servitris på en irländsk liten pub. Förhoppningsvis löser sig allt. Jag trivs väldigt bra här. Väldigt bra. Idag har vi haft 34 grader och solsken hela dagen.

Nu ska jag forsätta skråla lite till glee-låtar innan mina rumskompisar kommer hem.
Puss och kram!

2011-11-10 @ 13:11:45 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

101111

Som de flesta vid det här laget vet så har Emil beslutat sig för att åka hem till Sverige igen. Vad gör man då? Om man står ensam kvar miljontals mil hemifrån och inte känner alls för att åka hem men samtidigt är livrädd för att stanna kvar och ta sig an detta enorma land helt ensam?

Ens första instinkt är att lägga sig ner och gråta på marken, förbanna livet och allt runtomkring, ens andra är att resa sig upp och se det som en chans. En chans att utvecklas till en stark och självständig människa. En som tar för sig och åker dit vinden för henne. Låta det gro ett äkta lejonhjärta där inne.

Ok. Nu drömmer jag lite. Men helt seriöst, just nu känns det mesta SKIT men jag fixar det, det är jag övertygad om! Jag har träffat helt underbara människor här än så länge och kommer träffa hur många fler som helst. En kille som åkte med oss ett tag sa till mig när jag undrade hur han vågade åka till Aussie själv: ”Jag är kanske själv, men aldrig ensam”.

Och nej, jag är inte arg på Emil för hans beslut. Jag tycker att han måste få bestämma själv och jag ska inte be honom stanna kvar om han känner att det inte är rätt. Man ska alltid följa sin magkänsla. Jag tycker det är jättetråkigt att han åker, eftersom detta var vår resa och jag kommer sakna honom något enormt men somsagt, han måste få göra vad han vill.

Så. Nu befinner jag mig i Australien. Ett stort land på södra halvklotet, nio timmar före i tiden, ett land där det sitter koalor i träden, kängurus på gatorna och krokodiler i vattnet. Äventyrernas land. Ett land med cirka 16 miljoner invånare. Själv, men aldrig ensam.

Här är min nya blogg! Jag kommer lägga upp bilder och historier från min resa.
Take care
Rebecca

2011-11-10 @ 11:45:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()